En zebras tankar

 

Har man väl mött ett rötägg till läkare, som har skrivit rappakalja i jounalen så är man redan dömd av sjukvården.

 

Det var ju för något år sedan då jag träffade på en läkare på Fröslunda VC, som skulle vara ortoped. Jag träffade honom ett par gånger för att få hjälp för mina svåra smärtor i ländrygg och bäcken. Ingen undersökning gjordes, han pratade bara. Sen bestämde han att jag var psykiskt sjuk och inbillade mig mina smärtor. Och så står det nu i min journal. Det var förjävligt!

Naturligtvis gick jag inte tillbaka till honom. Och jag pratade med enhetschefen och krävde att de skulle ta bort detta från journalen, då det faktiskt finns diagnoser satta av specialister, på både EDS och fibromyalgi.

 

Hon hörde aldrig av sig igen, men jag fick träffa en ny läkare.

Så gick jag hos henne ett par gånger. Fick efter mycket om och men remiss till smärtrehab i Nyköping och det gjordes en utredning där. Deras remissvar blev, sjukgymnastik, psykologkontakt och viktminskning. Det var då jag började förstå att det den här första läkaren skrivit om mig, kommer fortsätta att förfölja mig.

 

Alla läkarna jag mött på samma VC som honom, har varit otrevliga och vägrat lyssna på mig. Jag gick dit vid ett tillfälle för att kolla varför jag haft yrsel i ca 2 veckor. Läkaren jag träffade då, hade redan bestämt sig, innan jag ens kommit in i rummet. Har rabblade upp alla recept som skrivits ut till mig (även de som jag inte tar längre) och bestämde att det var därför jag var yr. När jag försökte säga någon, så vart han aggressiv och sa att jag kunde gå om jag inte tänkte lyssna på honom. Så, någon undersökning blev det inte. Jag fick åka hem, nedtryckt och utan att veta orsaken till min yrsel.

 

Och så där har det varit.

I min journal står nu både det ena och det andra. Att jag vägrar behandling, att jag vägrar sjukgymnastik, att jag sitter i rullstol fast jag inte behöver det, är hypokondriker och att jag bara vill ha opeider.

Ingenstans står det att jag har så ont i ländrygg och bäcken så jag inte kan gå, att jag provat flera olika sorters sjukgymnastik under 10 års tid men bara blivit sämre av det, och att anledningen till att jag ber om opeider, är för att inget annat smärtstillande hjälper. Jag bad om starkare smärtstillande, för att ev kunna påbörja träning igen. Men det stod inte, nä, jag är störd, psykopat, hypokondriker, jag överdriver och jamsar mig för ingenting, enl dem. Sjukgymnastik och viktnedgång är det enda jag behöver.

 

Igår var jag till neurologen, som jag fått remiss till av min nya privatläkare, för att hon ville utesluta någon underliggande neuroligisk sjukdom som orsak till mina skakningar som kommer och går.

Eftersom jag vet att den läkaren jag ska träffa har läst i min journal, förväntar jag mig inte att bli bra bemött. Men, det blev jag faktiskt. Men om det var taktiskt av honom, vet jag inte. Vad han egentligen har för åsikt om mig, vet jag inte. Jag kan bara hoppas att han har ett öppet sinne och gör det han ska och inte satt psykstämpel på mig.

Mitt sätt att handskas med det hela, är att vara glad, pigg och jättetrevlig, för att inte få skit kastat i ansiktet, som jag är van vid.

Hans diagnos blev ändå, inget neurologiskt, utan Tremor orsakad av smärta.Och jag får hoppas att det stämmer. Han verkade iallafall seriös. Men jag kan ju aldrig veta.

 

Idag, är jag ledsen. Eftersom jag vet vilket skit som står i journalen om mig och att jag inte har någon chans att värja mig mot det. Om en läkare bestämmer sig för att tro på det som står, kommer jag aldrig få den hjälp jag behöver. Jag kommer få fortsätta kämpa mot det här, jag vet inte hur länge till.