Tillbaka till smärtan
Ja, så är jag tillbaka till eländet. Plus minus 0. Jag som var så glad och hoppfull i tisdags.
Igår kväll kände jag av händer och axlar. Troligtvis för att jag satt och virkade.
Inatt har jag vaknat massor med gånger pga värk i höften, hugg i bröstkorgen, kramper i fötterna och jobbiga drömmar.
Idag har den molande värken i höft och rygg kommit tillbaka helt.
Förstår inte!? Även om kortisonsprutans effekt gett med sig, så har jag ju mitt morfinplåster! Det borde ju ta lite iallafall!? Men just nu känns det inte som det har någon effekt alls. Fast å andra sidan har jag ju inte koll på hur det skulle vara utan plåstret, så....
Jag skulle ha tagit mig till samtalsterapeuten imorse, men det går bara inte! Idag blir det inget gjort alls känner jag.
På måndag ska jag tillbaka till läkaren. Meningen var att jag skulle ta kortisonspruta i höger höft nu, men vi får se hur det blir med det. Jag hoppas på en upptrappning av plåstret iallafall.
Jag känner också av att jag blivit lite förvirrad och dagvill den senaste månaden. Jag blandar ihop människor och dagar ibland. Det skrämmer mig, eftersom det var så min mammas demens började i 50-års ålder.
Tänk om jag håller på och bli dement! Jag vill inte bli en virrig tant ovanpå allt annat.
Det är klart att det också kan bero på smärta. Hjärnan orkar inte riktigt med när den har fullt upp att skicka smärtsignaler hela tiden. Det sa de på smärtrehab Danderyd iallafall.
Men tyvärr är ju risken ganska stor eftersom jag har det i släkten + att jag har EDS, som också ökar risken.
Jag hoppas min familj och mina vänner säger till mig om jag rör ihop saker.
Kanske bör jag prata med läkaren om detta också. Man kan ju se om man har början på demens via MR av hjärnan. Får se vad hon säger. Men för mig skulle det vara skönt att veta oavsett.
Idag är jag låg
Tjing