En zebras tankar

Jag hoppas att jag nu är på gång. 

I måndags fick jag min andra kortisonspruta. Den här gången ett annat preparat och höger höft. Än så länge känns det bra. Men den här gången ska jag ta det lite lugnare, så jag inte pajjar allt.

Jag har också ökat på dosen av Norspan, så nu har jag lite bättre smärtstillning. Jag klarar att stå någon minut längre och gå ett par meter mer. 

Så, nu har jag beställt tid hos en sjukgymnast som jag gick hos innan jag fick min diagnos. Jag tänker att hon ju känner mig sen tidigare. Det ska bli spännande att se hur det går. Eventuellt ska jag prova vattengympa igen också. Men den här gången på Mälarsjukhuset. Testade vattengympa för ett par år sedan, på hydrotrim, men fick kliande prickar över hela kroppen. 

 

Enda nackdelen med att ha varit hos läkaren 4 ggr på 4 veckor och fått sprutor och nya mediciner, är att pengarna nu är slut. Kostnaden för medicin och sprutor har nog kommit upp i 1000kr totalt. Det känns i plånboken, som nu är tom. Men om det hjälper är det helt klart värt det.

 

Inflammationen i axeln har spridit sig ner till överarmen och ställer till det för mig och min virkning.

Jag har nu ätit inflammationshämmande i 2 veckor och det har inte hjälpt. Så läkaren sa att jag lika gärna kan sluta med dem. Det bästa är vila. Men hur vilar man höger arm om man är högerhänt? Och virkningen då?`Hur ska jag överleva utan virkningen?

 

Det visar sig.

Tjing!