En zebras tankar

Sedan ett par år tillbaka är mina närmsta grannar ett par med alkoholproblem. I början var det helt okej, de förde inte så mycket väsen. Men det senaste året har de haft stora fylle-bråk, som resulterat i slagsmål och polisutryckning. Det är inte roligt, speciellt när man bor i ett väldig lyhört hur som jag. I somras gjorde jag ett försök att bli vän med dem och se vad som egenligen står på. För jag är sån. Jag vill ta reda på vad som egenligen händer, istället för att klaga och snacka skit som vissa grannar gör. 

 

För ca 1 månad sedan fick de reda på att de blir vräkta pga många störnningsanmälningar. Då ringde hon på min dörr och skrek: "Nu får du förklara varför du har anmält oss!" Jag blev helt ställd, men fick ur mig att jag inte vet vad hon pratar om och om hon tror att jag är den enda som blir störd av deras bråk, så är hon bra dum.

Sen har de låtit mig vara ifred. Tills idag.

Han ringde på dörren för 1 timma sedan och försökte komma in. Jag stod med dörren på glänt och vägrade. Då frågar han mig om det är min dotter som ska flytta in i deras lägenhet. Va? Nä. säger jag. Jag vet inte vem det är som ska fytta in i er lägenhet och stänger sedan dörren. Så efter en stund kommer tanken: de har kokat ihop en konspirationsteori med mig som huvudmisstänkt! Jag, har anmält dem och sett till att de blivit vräkta, för att min dotter ska få lägenheten! OMG!

Så nu sitter jag här och undrar om jag ska ringa på deras dörr och sätta dem deras konspirationsteori på plats, eller om jag bara ska skita i det och låta dem hitta på historier i deras marinerad hjärnor?