3 januari 2016

3 dagar in i det nya året och jag kommer knappt på fötter. Det känns som mitt liv rinner förbi mig. Den nya medicinen har gjort mig till en osocial, gråtandes och sängliggande handikappad kvinna utan liv. Jag måste försöka få tag på min läkare och be om att få sluta med den och försöka hitta något annat alternativ. Tyvärr måste medicinen fasas ut långsamt, och det kommer ta en månad till innan jag kan hoppas på att få börja med någon annan medicin, om det du blir någon annan. Det vette sjutton, Min läkare verkar inte ha någon som helst koll på smärtlindring för en patient som mig. Men i värsta fall får jag gå tillbaka till mitt vanliga och leva med mina smärtor, men ändå ha någorlunda bra dagar ibland.
↑