En zebras tankar

I slutet på förra året var jag ju på smärtkliniken i Nyköping.

Min läkare på vc skickade remiss dit, eftersom hon inte visste vad hon skulle göra för att hjälpa mig. Jag behöver smärtlindring och hon vågar inte skriva ut något starkare till mig.

På smärtkliniken, blev jag bra emottagen, fick träffa sjukgymnast, terapeut, sköterska och sist en smärtläkare.

De gjorde bedömningen att jag skulle få hjälp på min egen vc med sjukgymnastik och samtal, och att min läkare skulle skriva ut Saroten att prova som smärtlindring. 

Jag provade Saroten (se tidigare inlägg) och mådde jättedåligt av dem, så det fungerade inte.

 

Idag ringde sköterskan mig och frågade hur det går. Jag svarade att jag fortfarande inte har fått någon smärtlindring, så jag har inte kunnat börja på sjukgymnastik. Då kommer det där vanliga, som läkarna talar om för mig, "men du måste ju röra på dig för att bli bättre"

Jag blir så irriterad och besviken! Det är ju för att jag INTE kan röra på mig så mycket pga smärtan, jag har sökt hjälp! Hur ska jag kunna gå på sjukgymnastik och leva ett någolunda bra liv, om jag ska bli liggande i svåra smärtor och kramper efteråt? Räcker det inte med att jag redan har 2-3 dagar i veckan, då jag är sängliggande?Varför ska det vara så svårt att förstå att jag har för ont? Det var ju därför jag fick komma dit! För att få hjälp! Men, för att Saroten inte fungerade på mig, så har de lagt ner och avslutat mitt ärende. Tack för det!! 

I morgon tänker jag ringa och boka en tid med min läkare på vc och KRÄVA hjälp med smärtlindring. Om hon fortsätter att vägra skriva ut något, får jag starta jakten på en annan läkare, igen. Har gjort det förr. Det är inte roligt att behöva söka efter en ny läkare, som man ska informera och som har tid att läsa på om EDS, och som tar en på allvar. Det är ett jäkla jobb att vara sjuk! Och det är ett evigt kämpande för att få hjälp när man har EDS!