En zebras tankar

…är inte bara kolossalt svårt att uthärda utan också svårt att förstå sig på om man inte är expert på smärtfysiologi. Själv gör jag inte anspråk att vara expert, men jag kan i alla fall ta del av publikationer av olika slag och få en viss uppfattning om vad man idag vet.

Det förefaller vanligt idag att många patienter som söker för svår smärta får beskedet efter en mer eller mindre noggrann utredning, att man inte hittade någon rimlig orsak till smärtan. Slutsatsen blir då gärna att patienten överdriver och kanske är ute efter starka läkemedel eller sjukintyg. Nåja, det finns många förstående och kunniga allmänläkare också men kunskapen om  att svår smärta kan existera utan uppenbar orsak, den är svår att ta in även för lekmän.

Men smärtläkarna har i många år känt till hur mekanismer i kroppen ibland kan spela oss ett spratt genom att framkalla kraftig smärtupplevelse (hyperalgesi) trots att det som utlöser smärtan är av ganska lindrig karaktär.  Man benämner fenomenet central sensitisering eller ”wind-up”. Alltså, ständiga återkommande smärtstimuli ute i periferin (leder, muskler osv) triggar upp ”signalmottagaren” centralt i vårt nervsystemet varför själva upplevelsen av smärta blir oproportionerligt hög.  Denna kunskap är nog så viktig för patienten själv som annars ofta misstänker någon riktigt allvarlig orsak. Den lättförståeliga ångesten  blir också en förstärkande komponent liksom sömnbrist och allmänt kris i tillvaron. Men dessa sekundära konsekvenser är inte grundorsaken utan tillkommer undan för undan.

Central sensitisering förklarar också varför vanliga smärtlindrande läkemedel sällan/aldrig fungerar. Lite bättre effekt har man av andra läkemedel som modifierar nervimpulserna centralt.  Insikt i dessa mekanismer förklarar också hur psykologiska behandlingsmetoder som KBT kan fungera genom att ”skruva ner” den upptrissade känsligheten i hjärnan.  Verkligheten är dock ofta mer komplicerad än så, ofta föreligger en blandning av olika smärtmekanismer.

Att leva med kronisk svår smärta är definitivt inte lätt och inte blir det bättre av all brist på förståelse från omgivningen. Utredning och behandling av kronisk svår smärta bör definitivt ske på smärtkliniker med kompetent folk, något som vi tyvärr har alldeles för ont om.