En zebras tankar

Efter att ha vandrat runt hos den ena läkaren efter den andra, på olika vårdcentraler, har jag gett upp.

I tisdags hade jag som vanligt hemtjänsten här och när jag berättade för henne att jag inte fått någon hjälp med smärtlindring, rekommenderade hon mig att kontakta hennes privatläkare.

Sagt och gjort. Tyvärr hade han inte möjlighet att ta emot fler patienter, men sköterskan gav mig telefonnummer till en annan privatläkare som hon tyckte var bra.

Så, på måndag kl 09.00 ska jag träffa den läkaren och jag är försiktigt hoppfull. När jag ringde och frågade om jag kunde får hjälp med min kroniska värk och EDS, så fick jag inte ett nej, utan däremot ett "ja, på vårdcentralerna vill de ju oftast inte skriva ut någon starkare smärtlindring" Det känns som hon förstod mitt problem.

Håll tummarna för mig!

 

 

Jag har ju tidigare skrivit om mitt problem med vattenklåda. 

Nu har jag provat med Bamyl 1 timme innan dusch och det är lite bättre. Trots 2 tabletter, så är jag inte helt fri från klåda, men det är mycket bättre än tidigare när jag nästan rev sönder mig själv på armar och bröst.

Jag får helt enkelt stå ut med lite klåda efter dusch.

 

 

Nu har jag äntligen fått en tid till arbetsterapeuten, för att titta på mina fingrar. Det har tagit lång tid, men den 28/4 ska det ske. Jag har ingen aning om den här AT:n har någon kunskap om hypermobilitet eller EDS, men jag hoppas att hon tar mina problem på allvar. Frågan är om jag också ska be att få prova en sån där helkroppsortos (kommer inte ihåg vad de heter) som sjukgymnasten på smärtkliniken trodde skulle hjälpa mig lite.

Problemet med det är att jag inte kommer kunna ta på och av den själv, utan då behöver att hemtjänst eller annan kommer och hjälper mig morgon och kväll. Jag vet inte om jag kan få igenom det hos kommunen. Så jag ska fundera ett tag till. Har ju några dagar på mig.

 

Äntligen är våren här! 

 

Det har varit över +10c i flera dagar och tussilago och vitsippor tittar fram. Tänk så mycket bättre jag mår så fort det går över till varmare och ljusare tider! Depressionen börjar lägga sig lite, men finns ju där fortfarande och skaver. Men jag har tagit kontakt med min gamla samtalsterapeut och ska träffa henne i slutet på månaden. Det kommer nog att trilla en hel del tårar då, men det är rätt frigörande för mig som har svårt att visa mina svagheter för människor omkring mig. Men, jag vet av erfarenhet att hos henne är det mycket lättare att "lätta på trycket".

 

Tjing