En zebras tankar

 

Det är ju min vardag. Men de senaste veckorna har det blivit värre.

För 3 veckor sedan började jag med en ny medicin, som enl. smärtläkaren skulle kunna ge bättre smärtstillning. 

Men, inte då. Det har blivit sju resor värre! Och värre blir det för varje dag som går.

Dessutom har jag fått jättesvårt att somna. Den senaste veckan har jag inte somnat innan 3 på morgonen, vilket gör att jag, när jag väl sover, sover bort halva dagen. Hade det inte varit för att Dexter (min katt) kommit och väckt mig vid 11, så vet jag inte hur länge jag skulle sova. Eller, jo, det vet jag nog. Vid ett tillfälle vaknade jag av mig själv och då var klockan 14.30!

Allt det här har gjort att jag har svårt att hålla efter hemmet och att komma ut. Resultatet är alltså ett stökigt hem och en väldigt ledsen Lena. Jag kan börja gråta helt plötsligt, utan någon som helst anledning.

Att stå ut i minst 3 veckor till, känns nästan omöjligt. Men det är bara att bita ihop och hoppas att det kommer en bättring.

 

Under tiden har jag tagit upp virkning, för att ha något att sysselsätta mig med. Det funkar ganska bra, om jag inte virkar för långa stunder. Det börjar ju värka i handleder och fingrar om jag virkar för länge. Men det ger lite glädje i eländet, att se vantar och annat växa fram mellan fingrarna. Då har jag ju iallafall åstadkommit något. För det känns väldigt jobbigt att gå och inte åstadkomma någonting alls en hel dag. Det känns som dagen har gått till spillo. 

 

Nu är det inte många dagar kvar av det här året. Jag hade hoppats på att 2015 skulle bli ett bättre år än 2014, men det blev det tyvärr inte. Men, jag får istället sätta min tillit till att 2016 blir året då allt blir bättre. Året då jag kan börja leva igen, träffa min kärlek och få göra saker jag tycker om.

Hoppas, hoppas, hoppas......